.

jag gillar att vara spontan. om allt går som det ska åker jag till marocko imorgon där min käre far möter mig.

det blev lite skevt när jag bokade biljetten, men jag hoppas att det går, och isåfall lyfter planet om sju timmar, vilket betyder att jag borde gå och lägga mig... nu.

det är mitt i natten och som vanligt är jag vaken. jag vet inte vart den här dagen tog vägen, men någonstans flöt den ihop i en enda grå massa av rastlöshet.

jag har vandrat fram och tillbaka i hallen. fram och tillbaka i mitt rum. fram och tillbaka i köket. jag har suttit på mitt golv med syftet att rensa ur min bokhylla, men det var bara fånigt att ens försöka så nu är mitt rum upp och ner.

och jag funderar på vad jag ska göra. eller säga. jag vet att det inte är någon idé, för det gör ingen skillnad. det förändrar ingenting och det får bara mig att framstå som en idiot.

jag vet inte ens vad jag ska säga om gårdagen, den sög rätt hårt. jag och carol drog på fest i huvudsta och kvällen slutade med en stulen mobil och ett besök på akuten för min del.

det känns som att mitt huvud ska spricka och jag har sådan ångest att jag inte vet vad jag ska göra.

vi hade i alla fall tur med vädret igår. eller inte. det spöregnade så mycket att det som tidigare på morgonen var en gräsmatta förvandlades till en enda stor lerig sörja och både håret och kläderna låg klistrade mot kroppen. vägen på festivalområdet förvandlades till en liten flod och jag var avundsjuk på alla som var smarta nog att ta med sig paraply/regnkläder.

vi kom dit lagom till att slayer började spela. stod ganska långt fram, på höger sida av scenen, och bredvid oss hade vi en moshpit med tjugo testosteronstinna metalpojkar som hoppade omkring och slogs. bakom mig stod en kille som enligt cissi hade skyddat mig från moshen under hela spelningen. varför vet jag inte, jag har ingen aning om vem han var.

sedan var det dags för iggy pop. mitt vokabulär består av många adjektiv, men jag finner inget som kan beskriva honom. han hoppade omkring med bar överkropp, spottade på sig själv och kastade stativ och mikrofoner runt sig. "ska inte farbror sätta sig ner och vila sig en stund?" var allt jag kunde tänka.

efter iggy såg vi alice cooper. vi stod i en decimeter djupt vatten, och det regnade så mycket att man var tvungen att kisa för att se något. ändå var nog hans framträdande ett av de bästa; ganska makabert och väldigt udda. precis som det ska vara.

mötley crüe var det band jag hade sett fram emot mest. det var även den spelning jag hade sämst upplevelse av. halvvägs in i första låten tappade jag bort cissi. jag trycktes framåt och hon åt sidan och det sista jag såg av henne var hennes huvud några meter bort. jag hamnade mitt i ett slagsmål, och sedan mitt i moshen som jag vevade som en jävla väderkvarn i för att inte mosas totalt, tills en man drog ur mig.

annars var de bra. vince kan dock inte sjunga, men jag tror att tommy lee charmade sönder varenda flicka i publiken. blev lite besviken över att de inte spelade home sweet home, jag ville höra den.

iron maiden orkade vi knappt med. de är okej, men jag lyssnar inte särskilt mycket på dem så vi drog efter två låtar.

nu såhär i efterhand tycker jag att det var kul, men igår hade jag hellre stannat hemma. vid ett tillfälle frågade jag cissi hur kul hon hade på en skala 1-10. ”0,5” svarade hon. ”då har du roligare än vad jag har” sa jag.



mina skor som var vita innan det började regna.



heheh tröjan <3

idag är det dags för sonisphere! äntligen ska jag få se mötley <3

är så jävla trött efter gårdagen. jag skulle gå och lägga mig tidigt så att jag var utvilad idag, men nä, jag kom hem vid två och gick och la mig fyra.

jag, sandra och agge var i tanto och hela kvällen var bara udda. när vi kom dit träffade vi en rätt skev kille. han kunde när som helst kasta bak huvudet, stirra rakt ut i luften och börja skratta högt åt absolut ingenting. sedan satte han sig bredvid mig och började prata om "människorna och de andra" och att "du är jag, och jag är du. vi är ett!" och när jag hade lyssnat klart kastade han sig på mig och började krama mig så hårt att jag ett tag trodde att han hade fått någon sorts kramp i armarna. det var lite sådär.

träffade även en kille med ett antal hakkors intatuerade och en som nyss hade muckat från kåken. båda tyckte att vi skulle ses någon gång och dricka lite kaffe. jag var typ... aa... fast nee. ;pPpPp

och på tunnelbanan träffade vi en kille som var ganska packad. han sa att jag fick slå honom hur hårt jag ville, så jag langade en lavett som lämnade kvar ett stort, rött märke på hans kind. sandra slog honom på den andra, sedan försann han och så såg vi honom igen i hornstull med en fet låda lösviktsgodis som han bjöd oss på.



nu är klockan nio femtiosju, blondinbella är på tv och jag har tappat ett ägg på golvet. untz untz untz

jag var med om en religiös upplevelse idag. jag blev pånyttfödd. ett mirakel skedde.

jag satt och gnällde för mamma om hur trött jag var och hur jag skulle kunna göra vad som helst för att få slippa jobba idag när min mobil ringde. det var min arbetsledare som berättade att jag tyvärr inte kan jobba mer den här veckan för att det är för många som har bokat sig de här dagarna. "åh nej, åh nej!" utbrast jag och slet mitt hår. eller inte.

efter det här tror jag på en högre makt. äntligen får jag vara ledig!
vet inte vad jag ska göra av min lediga tid, men det är en annan sak.
eller jo, på lördag är det sonisphere, men annars har jag hela två dagar med tomt schema. wihu.

uhhhhm, tja.

igår träffade jag jack och drack öl och åt pizza. sedan åkte vi hem till mig och sov. vaknade en gång i halvtimmen av att det var för varmt, av att han tog allt täcke, av att grannens ungar skrek utanför fönstret, och till sist av att jag låg intryckt mot väggen. då var klockan ett, så vi gick upp och jag drog till jobbet och oj oj oj vad alla antecknar i sitt lilla block nu.

imorgon är jag ledig, det gör mig av en konstig anledning lite stressad. det känns som att jag måste göra något värt när jag inte jobbar. kanske ska åka fram och tillbaka till enköping med buss? eller lösa det där korsordet jag började med för två år sedan?

"X har ett förhållande och det är komplicerat"

bitch, please. varför vill man dela med sig av att sitt keffa förhållande håller på att skeva ur på facebook?
måste alla veta att man krisar med sin pojkvän/flickvän? eller att man har en paus, eller att man "inte riktigt vet var man har varandra än"?