.

en av världens finaste låtar.

nämen, här har man blivit populär, jag har plötsligt dubbelt så många läsare än vanligt. snart dags för röda mattan och limousin till skolan. ;)

fint att ni som läser min blogg för första gången möts av ett inlägg om min dåliga mage. nåväl, ni ska vara glada över att ni inte fick några detaljerade beskrivningar.





typ puuuuwss puuuuwss på nya läsare hihi :$

i måndags våldtog vi patriks facebook. igår åt jag och carol på grillen.
idag konstaterar vi att karma is a bitch och jag har inte ens kunnat tänka på mat utan att få kväljningar.

imorgon har vi webbdesign och jag måste gå på den, om jag så ska sitta med en hink bredvid mig. jag mår i och för sig bättre nu än vad jag gjorde i eftermiddags, men man vet aldrig.

jag har en känsla av att ingen kommer att sitta bredvid mig i skolan imorgon efter att ha läst det här.

skona mig. snälla, skona mig.

jag har just genomlidit skrivdelen i nationella provet i engelska och det stod helt stilla i mitt huvud. uppgiften var att föreställa sig att man ska åka till skottland ett år och sedan skriva ett brev och svara på en annons om boende där. man skulle skriva vad man vill få ut av resan, vad man ska göra, vem man ska åka med och så en presentation av sig själv, mellan 200 och 400 ord.

de första minuterna satt jag och stirrade på papperet. sedan började jag skriva och när jag hade skrivit allt jag kom på räknade jag orden och insåg förskräckt att jag bara hade skrivit 87 ord. kollade runt mig och såg att varenda en i rummet satt och skrev och skrev och skrev och jag hörde papper vändas och själv satt jag där och kunde absolut inte komma på 113 ord till. det slutade med att jag ordbajsade om hur vackert skottland är och att jag vill se alla fina, historiska platser. sedan räknade jag till exakt 200 ord, lämnade in papperet och gick ut och hade ångest.

jag sitter ännu en gång hemma hos min kära vän carol och här ska jag spendera natten. för någon timme sedan åt vi en lyxmiddag som bestod av kebab och hamburgare, sedan gick vi hit och nu sitter vi vid varsin dator och avrundar kvällen genom att dega lite.

den här dagen har varit sjukt bra med fint väder och bra folk. satt nere vid vattnet på lunchrasten och solade, och efter skolan åkte jag och patrik till slussen och vandrade runt där. jag har fått ränder på axlarna efter att ha varit ute i solen med linne på mig två dagar i rad. jag är full av vårkänslor och de gör att jag vill springa runt och kasta blommor runt mig och rulla runt i gräset som en glad liten valp, men det är bäst att jag låter bli för jag är pollenallergiker och det skulle bara sluta med rinniga ögon och snorig näsa.

imorgon har vi nationellt prov på morgonen, och det innebär att vi ska vara i skolan redan tjugo över åtta, så nu ska jag och carol ut och ta en cigg och sedan ska vi sova. natti, kids.

veckans första dag är avklarad och den har varit finemang. jag, carol och patrik var hemma hos linn och så satt vi på hennes balkong och åt sockermunkar, rökte och lyssnade på musik.

det var trevligt, förutom att när vi väl var klara där hade patrik bitit av en tand, jag hade ett blödande sår på armen och vi hade tillsammans lyckats dra ner draperistången i badrummet så att den landade i mitt huvud. tvivlar på att vi får komma tillbaka, men jag hade kul i alla fall.

det där skrev jag alltså igår, men jag hann aldrig publicera för internet la av och då kändes det som en bra idé att gå och lägga sig.

fin bild med noll skärpa

zoom på drägg <3

idag hade jag tänkt informera er om att det endast är 181 dagar kvar till min 18-årsdag. jag har alltid sett det som att kliva in i en helt ny värld. jag vet inte vad jag har förväntat mig, men det liv jag lever nu är bara en liten försmak på det som väntar. trodde jag i alla fall, ända tills tönteN robin förstörde min illusion.
 
han fyllde 18 för ett par dagar sedan och jag frågade honom hur det känns. det är tydligen ingen skillnad mot att vara 17. jag har levt i en lögn. jag har inget att se fram emot längre. jag har alltid tänkt att jag kommer att vakna upp den 23:e oktober 2010 och vara både rikare, snyggare och lyckligare, bara sådär över natten.
det är alltså inte sant och nu är jag deprimerad. på riktigt. jävla robin.

igår kväll kände ingen av oss för att sitta hemma och glo, så jag, linn och carol åkte in till stan.

planerna var luddiga, vi hade ingen aning om vad vi skulle göra men vi hade kul ändå. vi lärde oss bland annat att det är ovärt att försöka ragga upp någon som sitter på ett tåg när man själv står på perrongen, att skriva sitt telefonnummer på mobilen och trycka den mot fönstret är sådant som aldrig fungerar i verkligheten.

sedan vandrade vi runt lite och linn och carol slog vad med mig om att jag inte kunde få tio random personer på stan att ställa upp på bild med mig. jag lyckades övertala ett par punkare, två fulla killar, två schtekare och som bonus en man på 60+ som anmälde sig själv genom att komma fram och fråga "vill ni ha en gammal gubbe med på bild?" 

hehehe den här bilden är lite rolig för det ser ut som att jag har en jätteliten överkropp och ett jättestort huvud.

just nu har vi mediekunskap och som vanligt är linn inte här, hon kommer alltid instormandes som ett litet yrväder en timme efter att vi har börjat. nu smsade hon och sa att hon är i årsta. typiskt henne.

(tio minuter senare)

nu kom linn, lagom till rasten. hon säger att om vi får lungcancer samtidigt och ligger på samma avdelning ska hon dra ut mina slangar när jag sover. hon är så rar, den flickan.

orkar inte lång dag idag. varför måste vi sluta kvart i fyra på fredagar? jag vill gå redan nu och sätta mig på en gräsmatta och äta glass. på tal om glass så har de giriga judarna på pressbyrån höjt priset på piggelin. hoppas att de brinner i helvetet :@

idag har vi varit lite deppiga. vi har suttit i regnet och ätit apelsinchoklad, det kändes som det enda rätta att göra.

jag vill inte se mina vänner ledsna, jag blir också ledsen då. att se någon av dem gå igenom samma saker som jag gick igenom för ett tag sedan får mig att tänka tillbaka på hur jag hade det då. jag har gått vidare och jag mår bra nu, men jag vet hur jobbigt det är.

därför vill jag bara säga att efter regn kommer solsken och under tiden står vi här, redo att hjälpa och utrustade med ett stort paraply. ♥

det här filosoferar jag över idag:

varför gör det så ont att öppna läskflaskorna nu när de har nya korkar?
jag vill gråta lite.

dagens uuuuh:

1. det snöar.

2. ingen berättade för mig att vi inte alls har nationella provet idag, utan nästa vecka, så jag var i skolan kvart i nio fast jag egentligen började ett.

3. mitt hår är ett fågelbo.

4. naturkunskap. det är på sådana här lektioner jag hoppas att the weird kid snaps och gör slut på allt.

dagens aww yeah madda fakka:

1. jag hittade en godispåse i min väska.

okej, jag har fått lite klagomål från olika håll gällande min dåliga uppdatering. ska bättra mig, problemet är bara att jag inte har något att skriva om. det händer inget intressant i mitt liv som är värt att skriva om här, och ni kommer inte med förslag heller.

nåväl. just nu har vi svenska och jag räknar ner tills vi får rast. just nu är det sju och en halv minut kvar tills jag och carol sitter på parkeringen med näsorna vända mot solen.

jag har ingen lust alls med skola idag, jag vill göra samma sak som jag gjorde igår på eftermiddagen, då satt jag vid vattnet i gamla stan. visserligen var jag ensam och lite ledsen så det kändes lite tragiskt men det var ändå trevligt, för det kändes som att jag var med i en film. jag väntade bara på att en stilig ung karl skulle komma och bjuda mig på ett wienerbröd, sedan skulle vi vandra hand i hand genom stan och sedan skulle vi gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar.

det enda som hände när jag satt där var att en hund i samma storlek som en ponny kom och slickade mig i nacken, sedan frågade en alkis som satt en bit ifrån mig om jag ville låna hans näsduk.
"den är ren på ena sidan", sa han. "umm... jag klarar mig nog", svarade jag.




schteker med colaburk och lång arm vid en sjö.

carol och hennes pojkvän sitter i soffan och utbyter saliv och sådant är äckelpäckel så jag sitter här och ser cool ut. det ligger en godispåse på bordet och skriker mitt namn men mitt högra knä säger mig att jag får en toffla i huvudet om jag äter upp den så jag kollar åt ett annat håll.

jag har lyssnat sönder all min musik, men det är tråkigt när det är tyst. därför kan väl ni som läser och har bra musiksmak langa eran spotify-lista eller helt enkelt bara tipsa om bra låtar/artister/band? jag är öppen för det mesta förutom mtv-musik som lady gaga och pubertal skrikmusik i stil med slipknot.

kul. nu börjar det regna.

god morgon. jag vaknade för en timme sedan av att det lät som att en jordbävning var på gång, sedan insåg jag att det bara var någon som spolade vatten ur kranen i köket. upptäckte att carol inte låg bredvid mig så jag gick upp och så åt vi frukost. nu sitter hon på golvet och rotar i en byrålåda och hon visade mig just sin feta hög med pokémonkort. jag samlade också när jag var liten, men jag hade ingen aning om vad man skulle göra med dem, jag tyckte bara att de var söta.

jag har varit här i tre dagar nu och jag har insett att carol är den perfekta rumskompisen. hon låter min klädhög ta över ett litet hörn av hennes rum och hon ger mig chips. vad säger du carol, ska vi skaffa en lägenhet i tensta?

kände för lite förändring så carol fixade en fräsig design åt mig. hon är bra på det där med photoshop, det är därför jag alltid sitter bredvid henne på medieproduktionen :)

stor nyhet: carol har skaffat en blogg.
där kommer allt smaskigt skvaller om mig att finnas, så tryck här och ta en titt. 

det är ett stort beslut det här med att börja blogga. att skaffa en blogg är som att adoptera en unge. man skiter inte bara i den, kanske ett par dagar (högst) om man har bättre saker för sig, men man måste ta hand om den och hålla den levande. därför hoppas jag att hon underhåller folket med många fina historier om våra äventyr.

men jag upprepar, om hennes blogg blir större än min är vår vänskap över. ÖVER!!




den andra halvan av bittra klubben. ♥

haha, gullecarol som har skrivit ett inlägg om mig! men jag förstår absolut inte vad hon menar med att jag är bitchig, jag är from som ett lamm ju.

just nu sitter vi som vanligt med varsin dator och en skål med chips mellan oss i hennes säng. vi gör alltså det vi är bäst på: degar. för ett tag sedan fick vi för oss att vi skulle börja träna, men bara tanken på att byta om till träningskläder är ansträngande, så vi har skjutit upp det ett antal veckor nu.

på tal om det så gjorde vi något revolutionerande idag: vi tog trapporna istället för hissen (den var trasig...) upp till vårat klassrum på femte våningen. när vi kom upp hade jag mjölksyra i benen och flåsade som en törstig hund. om fem år kommer jag behöva en personlig assistent som lyfter upp mina valkar och torkar mellan dem när jag har duschat. då ska jag be någon lyfta upp mig med en lyftkran och köra iväg mig till stranden, sedan ska jag klä mig i en bikini och skrämma alla barn med min vita, bollformade kropp.

glad tjej chillar på bänk i liljeholmen.

Hallåååååå, nu är det inte sara som skriver. Det är hennes käre vän Carol.
Jag haffade hennes dator och fick för mig att skriva ett inlägg. Så hon bör bli glader när hon ser det. Just nu sitter Linn och Sara och skriver små puttinuttiga brev till varandra, HUR SKA DETTA SLUTA?!!? 

Jag kommer ihåg när Sara började i min klass i september, mitt första intryck var att jag aldrig skulle kunna tänka mig att umgås med henne för att hon verkade lite små bitchig. Den första rasten när vi gick ut och rökte var att hon stod och skrek "MEN HALLÅ???? ÄR DET INGEN SOM SKA GE DEN NYA TJEJEN EN CIGG ELLER?!" med arrogant röst hennes utstrålning var "don't mess with me, b i a t c h " vilket i och för sig är sant nu med. Men ni förstår väl att man blev lite fundersam när hon kommer första dagen och är så?
Hur som helst så snackade vi väl litegrann, jag umgicks på mitt håll och hon på sitt närmsta veckorna. Tror egentligen att vi fick kontakt tack vare Linn när vi fick för oss att käka lunch i nyöppnade gallerian på Saras födelsedag. På den vägen är det, nu sitter vi var och varannan kväll på msn och är allmänt bittra och pratar om djupa saker som hur världen kommer se ut om 10 år och hur alla kommer vara då.

På Lunchrasterna sitter vi i solen, pratar massa om känslor, likheter, skola och sådant onödigt crap, egentligen så är vi rätt bittra om man tänker efter, väldigt lika också om jag tänker efter igen. Likheter i livet som gör att man känner igen sig i känslor man pratar om. En vänskap med bittra klubben som kommer bli lång hoppas jag.

Och till er som finner detta ointressant borde läsa det en gång till och förstå att vänskap inte växer på träd och när man minst anar så hittar man en vän som man aldrig trodde skulle bli just det. En vän.

Over 'n out. :)

idag påbörjades filmandet och jag var jättesöt pundare med tovigt hår och smink runt ögonen. 

efter ungefär hundrafemtiotusen olika tagningar har vi lite material som ska klippas ihop imorgon. scenen där jag överdoserar var svårast att filma, för jag satt på golvet på en skoltoa och grät och stoppade en näve tabletter i munnen för att sedan lägga mig ner och däcka, och jag hann knappt mer än att börja snyfta lite innan carol började fnissa, och då gjorde självklart jag också det, men till slut satt det.

dagens mest ovärda: att jag och carol sprang till tåget med varsin tung väska och en påse med kläder, sedan hann vi precis innanför dörrarna när jag tappade ner mitt nyöppnade ciggpaket på spåret. det var bara att slita upp dörrarna igen, gå av, klättra ner för att hämta det och sedan vänta en halvtimme på nästa tåg. ovärt som fan.

nu ska vi ner till tvättstugan. adjöken!




"jag är fri, jag är fri!"

manuset börjar ta form. jag är en olycklig, självdestruktiv knarkare och i trailern får man se glimtar av raseriutbrott, knarklangning och återfall. vi börjar filma imorgon och det känns som att det kommer bli många omtagningar, vi kunde inte ens ta bilderna till affischen utan att jag började skratta, men det skulle ni också göra om ni satt och snortade mjöl med en tjugolapp.

jag övertalade krille att vara med i en scen också. smörade in mig hos honom genom att diska en massa tallrikar med intorkad köttfärs imorse när han hade åkt hemifrån, sedan bäddade jag hans säng som en riktig hemmafru.

en av bilderna till affischen.

uuh. nu är jag tillbaka i koncentrationslägret. vi har temavecka och temat är film. jag gillar inte ens film, jag kan inte sitta stilla och fokusera på samma sak i två timmar, jag blir rastlös och irriterad.
veckans uppgift är att göra en filmaffisch och en trailer som ska visas i en biosalong som skolan har hyrt på fredag.

jag, linn och carol är i en grupp och vi har helt skilda åsikter när det gäller genre. jag vill göra en maffiafilm: jag ser framför mig hur jag sitter i en snurrstol och på andra sidan skrivbordet står en vettskrämd linn och ber för sitt liv, eller hur jag är iklädd kostym och åker runt i en fräsig bil och skjuter vilt omkring mig.

linn däremot vill göra något kul (som om det inte är kul att sitta i en snurrstol?), gärna något tonårsdrama. isåfall behöver vi inte ens ett manus, vi behöver bara gå efter mig och filma mig en dag.

carol vill göra en film som handlar om en pundare som blir ren. jag kan gå med på det om slutscenen är att jag knäböjer vid en motorväg med solen i ansiktet och skriker "jag är fri, jag är fri!"

vi kom i alla fall fram till att jag är huvudrollsinnehavaren. jag är den av oss som är mest dramaqueen, dessutom vill varken linn eller carol synas på film. tänk om det här blir mitt stora genombrott!




jag vill att den här bilden ska vara på affischen.
den visar att jag är en djup flicka med ett sorgset inre.

jag är hemma igen. skrev ett inlägg på flygplanet men av uppenbara skäl publiceras det nu:

mitt hjärta går i 180. mina fingrar skakar. jag tuggar på min tunga.
jag är 10 000 meter upp i luften och bredvid mig har jag en hysteriskt skrikande unge. den har vrålat i intervaller sedan planet lyfte, och den är mitt uppe i en sådan nu. ansiktet är knallrött och skriket är så högt och ljust att det skär i öronen. inte bara där, det skär i hela kroppen.

ibland tar hon (jag tror att det är en flicka, men jag är inte säker för alla småbarn ser likadana ut) en paus på två-tre minuter. då andas jag ut och slappnar av. i samma sekund som hon sätter igång igen rycker jag till och mitt hjärta börjar skena som en upptjackad häst.

vi har varit här uppe bland molnen i ungefär trettiofem minuter. det kändes konstigt att säga hejdå till pappa, och när jag såg honom gå iväg med min lillebror började jag gråta. jag grät genom hela säkerhetskontrollen, sedan upptäckte jag att de som stod runt mig hade vänt sig om och stod och stirrade på mig. då gick jag och köpte en glass istället, för mat gör mig glad.

vem är du som googlar terrormat? jag står för 1 gång i månaden. kanske 2. inte 58.

jag och bonko spelade betapet. jag la de inringade orden och jag är stolt över mitt stora ordförråd.

imorgon ska jag till skåne och hälsa på far min. det bestämdes för... sisådär fem minuter sedan.

den som vill vinka av mig kan ju infinna sig på arlanda klockan nio, jag är nämligen cool och väljer flyg framför tåg. dels för att det går snabbare, dels för att det är så jävla awesome att kolla ner på alla små bilar och hus.
jag gillar känslan när planet precis har lyft från marken, jag iiih-ar alltid till inombords av glädje.



massa små pyttehus.

bonko gör hushållssysslor, lyssnar på lady gaga och fantiserar om att få klä ut sig till prinsessa.

han har inte kommit ut ur garderoben än men han ska veta att jag stöttar honom när han väl gör det och att jag tycker att vi ska shoppa tillsammans någon dag.

idag drog jag och carol till kista. blåa linjen är läskig, inte bara på grund av folket utan för att det känns som att hela skiten ska rasa ner över en när man är på de stationer som är under marken.
hallonbergen har förresten ful konst på väggarna, det ser ut som att en femåring har fått fria händer.

hur som helst så köpte jag ett par jeans för 99 kronor. det är sällan jag hittar ett par som passar utan att behöva leta i flera timmar/köpa ett par och sy om, för min underkropp är skev: de byxor som sitter bra vid benen går inte att knäppa i midjan (tyst!), och när min obefintliga rumpa väl är godkänd är jeansen oftast i en sådan liten storlek att jag måste ligga ner på golvet för att ens få på mig dem.

jag och carol käkade på donken också. käften bonko, cheeseburgare räknas inte som onyttig mat. 
hur som helst så kom det fram en charmig man till oss och sa att om man äter mycket blir man tjock. jag fattar hinten, thank you very much.




nej, jag vet inte varför jag står så bredbent, det måste vara min maskulina sida som tog över.

idag träffade jag krille och käkade våfflor. vi målade även påskägg och satt i solen och drack påskmust. jag visade min avsky mot småkryp genom att dränka myror, sedan gick vi in och kollade på south park.

nu ringde en full bonko och berättade att han ska klä ut sig till prinsessa.
är det inte fint att han bejakar sin sexualitet? det är dock inte lika charmigt att han avslutade samtalet med att berätta att han har ont i magen och måste gå på toa och att det inte kommer att lukta gott. too much information.



finurlig tjej som helst inte vill höra om andras magbesvär.

igår kväll när jag hade tråkigt drog jag hem till john, och jag funderade lite när jag var på väg därifrån:

han och jag blev tillsammans när vi var tretton och gjorde slut några veckor efter min femtonårsdag. sedan träffades vi för första gången efter det för en månad sedan.
hur som helst så kom jag att tänka på att han fortfarande vet sjukt mycket om mig. ändå pratade vi inte med varandra på två år, så jag har varit med om en hel del som han inte har en aning om.

han vet alltså nästan ingenting om mitt sjuttonåriga jag, trots att han vet allt om hur jag var när jag var fjorton. kan man fortfarande säga att vi känner varandra då?

jag avlider snart av tristess. den här dagen har bestått av att äta och sitta här. jag har knappt gått utanför dörren förutom när jag satt ute i solen, och även fast jag inte känner för att vara hemma orkar jag inte åka någonstans. det känns som förr i tiden när barnen ABSOLUT inte fick vara glada på långfredagen.

dagens höjdpunkt var när det ringde på dörren och jag tänkte "åh! besök!" och så var det någon från tele2 som ville prata om något nytt erbjudande. då hände det i alla fall något. vad tragiskt det här låter.

har en massa tvätt att ta hand om. orkar inte. har en massa skolarbete att göra. orkar inte.
när ska min blogg bli känd egentligen så att jag kan dricka champagne och gå på premiärer?!



sliten men cool tjej med skev hand och alldeles för kort hår

jag har solat i ungefär en timme. jag frågade mamma om hon såg någon skillnad på mig.
"njae, du ser lite rosa ut", sa hon. åh, bra, precis det resultat jag ville uppnå.

det är påsk nu i alla fall, om någon har missat det. varför har vi slutat spika upp karlar på brädor? 
jag har insett att jag kommer bli en kärring som skriver brev till män som sitter i fängelse. jag kommer även röka under fläkten och ha blå ögonskugga.

precis som vissa delar av hösten får påsken mig ur balans och det har den gjort i flera år. när jag var tolv år låg jag i min säng och grät hela påsklovet, men numera har jag lagt ner sådant. trots det känner jag mig skev och jag har egentligen lust att sova bort lovet, men jag har lärt mig att sådant inte hjälper.

det är något med mig och carol och kändisar.

när vi var på ikea i lördags såg vi marianne någonting som är nyhetsuppläsare, och igår såg vi markus krunegård på söder. han gick hand i hand med en tjej som vi borde ha fällt krokben för.

sedan såg vi carola på donken. vad hon gjorde där vet jag inte, för hon gick bara in och bländade folk med sina porslinsfasader, sedan gick hon ut igen. carola är en lustig person som ger en parfym till sitt fadderbarn i haiti. hennes ursäkt var att det är en perfekt present att ge till en femtonåring. jag vet inte vad ni tycker, men jag skulle ha gett honom mat eller kläder. men nu kan han i alla fall lukta gott, och det är ju alltid trevligt att göra.

jag ska komma till saken, anledningen till att jag ens skriver det här inlägget:
enligt mig är krunegård och basshunter lika. carol och linn skrek "I HELVETE HELLER!" när jag sa det, men de lever i förnekelse. 

vi kom förresten fram till att vi aldrig hade tyckt om krunegård om han hade varit våran lärare, men nu tycker vi om hans musik och då blir han automatiskt en attraktiv karl.




jooo, lite lika i alla fall?

det var röj igår. eller inte, men vi hade kul ändå. det var mest drägg där, men även vi knäckte första bärsen mitt på blanka dagen, så vi ska väl inte säga så mycket.

när vi åkte hem på kvällen hade x antal personer sett min fagra bakdel och en kille i en väldigt ful skjorta hade skrämt skiten ur linn. förutom det hände inte särskilt mycket, kanske berodde på att polisen kom dit efter ett tag.

jag träffade även en australienare som av någon anledning hade förirrat sig till sverige. förstår mig inte på folk som åker hit: det är kallt, grått, blött och jävligt. var ligger charmen i det?

han var hur som helst trevlig även om han såg lite rädd ut, but don't worry damo, you're my favourite aussie.





schtekARN och linn schteker ;)