.

fan vad värt att jag åkte en och en halv timme för en intervju som varade i tio minuter. jag vet inte riktigt hur det gick, jag var nervös och stammade mig igenom allt, och jag kände mig töntig när jag beskrev mig själv som en glad och positiv person som alltid gör mitt bästa. jag undrar hur hon hade reagerat om jag sa att jag är en cynisk och bitter misantrop, det hade varit lite kul att se.

så nu sitter jag här och äter den frukost jag aldrig hann äta imorse och väntar på florence.