.

gårdagen, gårdagen, gårdagen. var ska jag börja?

det är bra att vara charmig. speciellt när man lyckas komma in på stadion och se KISS utan att ha betalat biljett. jag behövde inte ens visa brösten, det enda som krävdes var puppy eyes, lite tårar och en historia om att jag har väntat på att få se dem i ett år och att jag har åkt genom hela sverige för att få göra det. konserten var awesome, trots att jag lyckades hamna bakom en stört lång kille. men jag hade tur ändå, för jag stod bredvid en lika lång kille som frågade om jag ville hoppa upp på hans rygg, och efter konserten bytte vi nummer.

när allt var över bekräftades mina fördomar om väktare ännu en gång: att de har ett testosteronöverskott som gör att de bara väntar på att få ta i med hårdhandskarna, samt att uniformen på något vis fungerar som kompensation för att deras mammor aldrig kramade dem när de var små: äntligen får de också känna sig viktiga.

jag stod på trottoaren och försökte fundera ut bland annat hur jag skulle få tag på felicia och vart jag skulle ta vägen när två väktare med mycket bister uppsyn informerade mig om att jag inte fick stå där.
"varför inte?" undrade jag när den ena av dem tog tag i min arm och började dra mig därifrån.
"varför får jag inte stå här?" upprepade jag.
"jaha, det är så du vill ha det, du är uppkäftig" svarade de, vred upp mina armar på min rygg i ett polisgrepp och släpade iväg mig därifrån samtidigt som de skrek åt mig att så går det om man inte gör som de säger.

sedan tog jag sista tåget hem och däckade vid fyra.



blaaaack diamond wuuuhuuuu-huuuuuu