att "alltid finnas där"
jag har i princip slutat höra av mig till folk. jag har sagt det här så många gånger, men ingen relation är en envägskommunikation. av rädsla för att glida ifrån folk och förlora dem har jag alltid varit den som ringer på kvällarna för att bara prata lite, men när jag märkte att det inte är många som själva ringer upp bestämde jag mig för att skita i det och vänta tills de personerna väl kommer till mig.
en månad senare kan jag konstatera att jag inte har hört ett enda ord från flera av dem. de personer som däremot finns kvar här är guld värda. ♥
Du får ursäkta mig men jag har haft alldeles för fullt upp för att bry mig om någon, jag har suttit uppe till fyra varenda jävla kväll och pluggat arslet av mig och jag har jobbat och jag har dansat och jag har spelat piano och jag har försökt men jag kan inte hålla kontakten med mina vänner samtidigt som jag tar hand om mig själv.
Så förlåt, men just nu kan jag inte vara allt på samma gång.
förlåt. jag suger. det blev helt enkelt inte så att jag ringde tillbaka men fuck ursäkter. men du ska veta att du är saknad och att det finns en anledning till att jag läser din blogg konstant.
hur jag än mår försöker jag att alltid höra av mig till folk, det verkar inte lika självklart för er och många andra att göra samma sak. jag vet att ni har fullt upp, men till exempel ett sms tar inte lång tid att skicka.
Jag är också ledsen för att jag kanske inte hört av mig speciellt mycket. Men jag har faktiskt försökt lite, ville ses under lovet men det blev ju inte heller av. Vi tar en fika snart vafan!
Well, jag tänker vara uppriktig och säga att jag faktiskt haft alldeles för mycket att tänka på och har ärligt talat inte tänkt på någon annan än mig själv den senaste tiden. Det må vara dumt, men jag behöver det de sista månaderna i skolan då jag behöver prioritera annorlunda.
