.

(skrivet imorse)

jahapp. jag åker tåg igen. precis som jag gör varenda morgon. klockan är kvart i åtta och tåget har just passerat kungsängen. tittar jag ut genom fönstret ser jag ingenting. bara mörker. och en och annan lyktstolpe svischar förbi. jag känner mig rastlös. min tröja kliar och jag vill gå av tåget och sparka på något. jag är irriterad. på allt som rör sig, lyser eller låter. på mannen mitt emot mig vars telefon har en ringsignal som är hög och gäll och skär i mina morgontrötta öron (dessutom sitter han och stirrar på telefonen i tio sekunder innan han svarar). på personen som sitter och leker med dragkedjan i sin ryggsäck. jag vill skrika åt honom att sluta. jag är irriterad på att mina ögon svider. på att en man sitter och stirrar på mig, typ borrar in sina ögon i mig och försöker komma åt min själ. men den får han inte, för den glömde jag på IKEA.
allt det här av en enda anledning, och den anledningen skrek jag ut på parkeringen imorse när mamma gjorde mig arg (”sluta reta upp mig, jag har pms och jag går snart hem och lägger mig igen!”) och jag svär att varenda människa inom en kilometers avstånd ryckte till och tänkte ”nu är det sara igen…”.

dags att lyssna på bob dylan och sova medan jag försöker stänga ute ljudet av den där jävla dragkedjan och snorandet från tjejen bredvid mig åh herregud jag ser hennes snor jag ser det jag ser det åh herregud nej jag går av nu jag vill inte mer…