.

igår träffade jag sonia och inkan och fikade. det jobbade en stört snygg kille på caféet som fick oss alla tre att fnissa som småflickor. han var lite fascinerad av min nosring, så jag lät honom peta på den samtidigt som jag tänkte "åh herregud, låt den inte vara snorig"

innan vi skulle gå därifrån tänkte jag gå och lämna brickan. hade tänkt se cool ut, men det som hände var att jag... typ... öh... krockade med brickstället. som i slowmotion såg jag hur mitt glas flög upp i luften, och min reaktion var att stirra på det tills det ramlade i golvet och gick i tusen bitar. jag stod där och glodde som en idiot, sedan bröt jag tystnaden som hade uppstått med ett "ööh... fan i helvete, det gick visst sönder".

en av killarna som jobbade där skyndade fram med en sopkvast och jag försökte rädda situationen istället för att bara stå där och se dum ut, så jag frågade om han ville att jag skulle sopa upp det. sedan la jag av någon anledning till "fast det är ju ditt jobb" och när jag insåg hur det lät skyndade jag ut därifrån.

sedan kom dan och hämtade mig i sin lilla röda bil. jag fick till och med köra den, även om han verkade lida av dödsångest när jag satt bakom ratten. förstår inte varför, jag är en naturbegåvning när det gäller att köra bil.



klantig tjej med cool nosring ser finurlig ut i någons trädgård.