kvällstankar.
jag är ingen jävla robot och det finns en gräns för hur mycket man kan ta emot.
gång på gång bygger jag upp känslor och förhoppningar, sådana saker man egentligen inte kan påverka själv, och därför läggs beslutet i någon annans hand. sedan får det bära eller brista. jag har ingen aning om vad jag ska säga, tycka eller känna just nu. jag vet inte vad som är bäst för mig, eller vad som förväntas av mig.
jag vet inte heller om jag misslyckades med att läsa mellan raderna eller om det ens var meningen att jag skulle göra det. det enda jag vet är att jag står mitt i allt och tänker "men va?"
gång på gång bygger jag upp känslor och förhoppningar, sådana saker man egentligen inte kan påverka själv, och därför läggs beslutet i någon annans hand. sedan får det bära eller brista. jag har ingen aning om vad jag ska säga, tycka eller känna just nu. jag vet inte vad som är bäst för mig, eller vad som förväntas av mig.
jag vet inte heller om jag misslyckades med att läsa mellan raderna eller om det ens var meningen att jag skulle göra det. det enda jag vet är att jag står mitt i allt och tänker "men va?"
Kommentarer
Postat av: Bonko
Du ska känna avsky mot de som förtjänar det och ju fortare du börjar förstå att skit ska skit ha så kommer du må bättre.
Postat av: Sonia
Life goes on! :)
Postat av: sandra
jag vet vad du menar. förhoppningar suger och allt sånt trams suger, egentligen.
Trackback
