.

som vanligt är mitt rum varmt som en bastu. men när man öppnar fönstret får man dras med två sorters insekter: de som flyger och de som skränar. jag vet inte hur många nattfjärilar och harkrankar som har letat sig in i mitt rum under kvällen, och varje gång har jag flugit upp ur stolen för att mosa dem mot väggen med ett kollegieblock. nu har jag flera fina fläckar som består av insektsblod och ben som sticker upp här och var på tapeten.

de skränande insekterna är de fulla fjortisarna som raglar omkring där ute. just nu är de fyra stycken som trots att de går bredvid varandra har ungefär samma ljudnivå som ett par pensionärer utan hörapparater.

så jag går upp och stänger fönstret med en ljudlig smäll, sedan sätter jag mig här igen och tänker att nu visade jag minsann var skåpet ska stå, oj oj oj vad jag har markerat mitt revir. där fick de så de teg, nu vågar de aldrig skrika utanför mitt fönster igen.

om man kanske skulle gå och lägga sig? jo, det är nog en bra idé.