.

kollar på något program på fyran som handlar om ett par som har tio barn, och min första tanke var "herrejävlar, vet ni två inte vad preventivmedel är?!" och ju mer jag kollar, desto större växer sig obehagskänslan i min kropp.

jag blir skräckslagen bara av att tänka på ETT barn.
när jag praktiserade på förskolan hade jag tjugo barn runt mig hela tiden, vart jag än gick (var jag på toa stod de utanför och vrålade "FJÖÖÖÖÖÖÖÖÖKEEEEEN?!")

det var frågor, frågor, frågor: varför är det så, hur blir det så, varför gör du så, varför är jag så, vet du vad min mamma säger, vet du vad min pappa gör, vet du vad jag kan, och alla frågor skulle besvaras så lugnt och sansat som möjligt medan jag försökte hålla koll på min kaffekopp. jag vakade över den som en mor vakar över sitt barn efter den gången något litet odjur hällde målarfärg i mitt kaffe.
när alla frågor var besvarade och barnen var lugna brukade jag gå in på toaletten, luta huvudet mot väggen och blunda tills hjärtat hade återgått till sin normala rytm.

varför vill man ha tio barn och stå ut med det där 24/7?!