.

jag har en fet jävla nojja över att folk i min omgivning ska dö. kan inte ens föreställa mig hur dåligt jag skulle må om vissa personer försvann. det värsta tänkbara scenariot är att jag lackar ur på någon och säger/gör något dumt utan att veta att det är sista gången jag träffar den personen, för nästa dag blir han/hon överkörd av en bil eller får en hjärtattack eller vad fan som helst.

har börjat tänka mer och mer på det de senaste månaderna. tror att det har att göra med att min morfar dog i augusti och att vi inte hann träffa honom som vi skulle, för jag ställde till det så att vi inte kunde åka.
därför måste jag bland annat säga till min mamma att jag älskar henne innan jag går hemifrån, för tänk om.

ps. det spelar ingen roll hur jävla känslosam jag har blivit på sistone. jag är fortfarande c00l och kan ta halsbloss.