.

det satt två tjejer bredvid mig på tåget och diskuterade religion och olika sätt att se på saker. vissa saker de sa fastnade, och jag fortsatte att tänka på det när jag gick hemåt.

att göra slut eller att skilja sig är aldrig fel. 100% av alla skilsmässor är rätt, det som är fel är äktenskapet/förhållandet. vill man göra slut så vill man ju inte vara tillsammans. jag vet inte hur många gånger i mitt liv jag har undrat om det verkligen var rätt att göra slut, men eftersom att jag ändå gjorde det måste det ha varit något fel, något jag inte trivdes med, alltså var det rätt. det här är egentligen så enkelt, jag har bara inte tänkt på det så förut.

sedan började de diskutera ett förhållande som någon bekant till dem var i (om jag fattade det rätt, jag satt ju egentligen bara och låtsades att jag inte lyssnade på dem) och en av dem sa en sak som träffade rätt hårt:
"par som gör slut och blir tillsammans igen, gör slut och blir tillsammans igen, de borde inse att det inte hjälper och att deras förhållande inte funkar"

det senaste halvåret har jag haft så mycket förhoppningar och förväntningar på en person som inte var lika kär som jag. jag har blundat för det uppenbara, och det uppenbara gör ofta jävligt ont att inse.
jag kan inte förneka att jag känner mig ganska förvirrad nu när jag är ensam igen. jag har svårt att orientera mig. jag pendlar mellan att känna att det var bäst såhär, vara ledsen över att min illusion förstördes och vara arg.

jag gjorde fel som gav dig en gloria. du gjorde fel som behöll den.