.

jag har inte så mycket att säga om den här dagen. åkte till jakobsberg och mötte sonia. gick till hennes skola. var där, chillade med hennes crew. fick min stabilitet raserad igen. satt på en regnig perrong och fick bekräftat att ja, man kan faktiskt gråta tills man spyr. åkte hem. tog bussen genom ett regnigt bålsta. kom fram till att jag har älskat och antagligen förlorat och om det är så ska jag gå vidare och behålla allting som ett minne. det blev inte som det skulle men jag behöver inte sjunka ner i någon grå apati för det.