.

imorse hade vi orientering. det var med ångest i kroppen jag begav mig mot skogen, jag kan inte ens hålla en karta rätt och när jag höll den i handen fick jag flashbacks från alla gånger jag och florence har irrat runt i skogen medan alla andra kommit i mål för länge sedan under grundskolans friluftsdagar.

varken jag eller carol var särskilt taggade, men vi gjorde ett försök i alla fall. med trötta steg och en cigg i mungipan vandrade vi efter vår klass och efter lite letande hittade vi första kontrollen. tyckte att den såg lite konstig ut men vi stämplade ändå och fortsatte vidare in i skogen.

vid ett tillfälle sa jag åt carol att vänta på stigen så skulle jag gå och se om det fanns någon kontroll lite längre fram. så jag började gå och efter ett tag hörde jag ett prasslande en bit bort. antog att det var någon i klassen så jag vände mig om och sa "eh, har ni hittat någon kontr... vad i helvete?!" och stod ungefär fem meter från två rådjur. jag frös till is och i min hjärna rusade tankar som "herre min skapare, är de farliga?! vad fan gör jag om de attackerar mig?" samtidigt som jag ansträngde mig för att stå så stilla som möjligt, för jag har hört att man ska göra det om man möter en björn, och rådjur är nästan som björnar för de bor också i skogen.

efter en stunds stirrande började de gå mot mig och jag flippade ur. sprang så fort jag kunde samtidigt som jag vrålade "CAAAAROOOOOL!! FÖR I HELVETE, VART FAN ÄR DU?!?!" och bakom mig hörde jag hur rådjuren sprang efter, antagligen för att jag skrämde skiten ur dem men de började så jag tänkte inte stanna för att säga förlåt.

tjugo minuter senare hade jag även smutsat ner mig genom att ramla i en backe och upptäckt att alla kontroller (dvs två) vi hade tagit tillhörde värmdö gymnasium, alltså var de fel. så vi gav upp och gick tillbaka till läraren som skakade på huvudet åt oss.



de kanske ser snälla ut, men det är de inte. de är ondskefulla varelser, precis som hästar.