.

när hösten kommer föreställer jag mig alltid att jag ska köpa en kalender som jag ska anteckna med olika färgglada bläckpennor i. jag ska även promenera bland röda löv iklädd stövlar och gosiga tjocktröjor, och på kvällarna ska jag tända ljus och dricka te med honung i.

det är bara det att det inte riktigt blir så. kalendern använder jag en vecka, sedan glömmer jag bort den. varför jag får för mig att jag ska promenera vet jag inte heller, för jag hatar promenader. sedan gillar jag inte ens honung, så det går också bort.

och precis som alla andra år har jag börjat längta lite efter vintern nu.
ja, jag har antagligen glömt bort hur det känns att stå och vänta på ett försenat tåg i en och en halv timme när det är så kallt att man har tappat känseln i ansiktet och man vet att ögonen fryser fast om man börjar grina av frustration. men jag vill ha snöbollskrig och jag vill åka pulka, och jag vet att jag kommer läsa det här om tre månader och tänka att jag är en störd människa.