.

imorse när jag hade ätit frukost ringde carol och frågade om jag ville följa med ut till hennes pappa. jag sa ja, och nu är vi här, mitt ute i ingenstans. det skeva är att jag har varit här förut, de bor precis bredvid en kyrka och för lite mer än ett år sedan var jag på bröllop i den.

vi har inte gjort särskilt mycket idag. var ute i regnet och plockade blommor av någon anledning. det regnade och jag frös och var kissnödig. jag är ingen friluftsmänniska, jag är en flicka som hör hemma i en stad med tutande bilar och bussar som går var tionde minut. inte som här, där de går typ fyra gånger om dagen.

jag såg en häst också. den såg lömsk ut, men den här gången hade jag sinnesnärvaro nog att låta bli att klappa den.