.

imorgon eller på söndag åker jag till dalarna. jag vet inte när, för i vår familj kan vi aldrig bestämma oss.

jag har inte varit där sedan morfar begravdes, och just därför känns det så konstigt att vi ska åka dit nu. han är inte där. ingen är där. vi ska städa ur huset som mormor och morfar tillbringade sitt gemensamma liv i. huset som tidigare var fullt av liv står tomt nu, och dit ska vi.

det känns som att vi åker för att avsluta något. jag har fortfarande svårt att förstå att morfar är borta, att han inte kommer att ligga på bänken i köket och vila när jag kommer in genom dörren. jag tillbringade så många somrar där med att fiska och bada och allt är borta nu. jag förstod nog aldrig att det skulle ta slut en dag, men det gjorde det, och jag kan inte ens skriva det här utan att börja gråta.

jag pratade med mamma och hon säger att jag får stanna hemma om jag vill. jag har ingen aning om hur jag ska göra, för jag vill åka och träffa min mormor men jag vet att jag kommer bli ledsen när jag är där.