att stanna på väg ner och vända uppåt.

först var jag högst upp i berg-och-dal-banan, sedan gick det nedåt lite för fort - i takt med att jag började förstå. sedan stannade den i samma sekund som jag insåg att jag inte är ledsen, inte heller förvånad.
jag insåg bara hur jävla bra jag är som kan förutspå saker och i efterhand kunna skaka av mig dem.


Kommentarer

Nej, jag vill inte rösta på dig, din mamma, din hund, din kusin eller någon annan i någon tävling. Jag bryr mig inte heller om dagens outfit eller frågestunder. :

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0