att stanna på väg ner och vända uppåt.
först var jag högst upp i berg-och-dal-banan, sedan gick det nedåt lite för fort - i takt med att jag började förstå. sedan stannade den i samma sekund som jag insåg att jag inte är ledsen, inte heller förvånad.
jag insåg bara hur jävla bra jag är som kan förutspå saker och i efterhand kunna skaka av mig dem.
Kommentarer
Trackback