.

har druckit kaffe i en och en halv timme med mrs man-blir-drogmissbrukare-om-man-röker. 

hon pratade inte om tennis, däremot om marsvin, precis som förra gången. jag blir nervös av myndighetspersoner, även om hon mest ställde de gamla vanliga frågorna som "hur går det i skolan?" så är jag rädd för att svara fel (hur man nu gör det) eller att hon ska lukta sig till min rädsla, bestämma sig för att jag har något att dölja och tortera mig genom att slita av mina naglar en efter en tills jag erkänner att det var jag som dödade och styckade barnen de hittade i skogen förra veckan.

fast jag har inget att hålla hemligt; jag har inte mördat någon (eller har jag?), jag sätter inte sprutor i armvecket och jag springer inte runt och slår folk med järnrör. jag har inte ens snattat något, mitt samvete skulle inte tillåta det (det räknas fortfarande inte att småäta av lösviktsgodiset)

ändå blir jag nervös så fort jag ser en polisbil. jag blir nervös för att jag blir nervös. jag vill inte att de ska kolla på mig och tänka "hon ser nervös ut!" <-- logiskt tänkande och lite för många "nervös" i en och samma mening.