.

Värt. Det gick ett tåg från stationen för fyra minuter sedan och jag borde ha suttit på det, men det gör jag inte, för jag hittade inte mina nycklar så jag missade det. Istället sitter jag vid köksbordet med fötterna på en stol och kollar ut genom fönstret. Det känns så jävla fint och bra i själen. Speciellt med tanke på att min enda lektion idag är datakunskap och det är en kurs jag inte uppfyller målen i.

Jag beundrar folk som vet vad de vill och lyckas med det. Folk som brinner för något, folk med självdisciplin, självrespekt och ambitioner. Jag har drömmar och jag har en väldigt diffus bild av framtiden, men jag har inga mål eller ribbor uppsatta och det är något som gnager i mig. Jag borde ta tag i så mycket men jag gör det inte. Så när jag ser folk i min omgivning uppnå mål efter mål samtidigt som de utvecklas inom det de brinner för fylls jag både av beundran för dem och irritation mot mig själv, för jag gör ingenting.
Jag har inget speciellt intresse, ingen dold talang. Jag jämför mig ofta med andra personer, för jag vill hitta något att vara bättre än andra på, men om vi bortser från att kunna rabbla multiplikationstabellerna och kunna stava till ungefär vad som helst så kommer jag inte på något. Anledningen till att jag beundrar folk som får något gjort och lyckas: de är inte som jag. De vet vad de vill och de gör det.

... Och nej, det var inte meningen att det skulle låta som ett xX-jag-hatar-mig-själv-gnäll-Xx.
Det är mer ett konstaterande; att jag har svårt för att få saker gjorda och att jag är lite arg på mig själv för det.