.

Jag sitter på ett tomt tåg som för tillfället befinner sig mellan Spånga och Barkarby. Eftersom att jag inte har någon internetanslutning och dessutom inget bättre för mig skriver jag det här i ett Word-dokument, och så publicerar jag antagligen när jag kommer hem.

Jag har varit hos Eddie sedan i torsdags, därav bristen på sprutlackering av inlägg. Vi har gjort det gamla vanliga, det vill säga spela tv-spel och sova. Lite för länge, eftersom att jag inte behagade dyka upp i skolan förrän klockan tre. Mycket oansvarigt, jag borde få ryggen piskad blodig av en fet japan, men jag ska bättra mig. Någon gång. Typ på måndag. Jag hade hur som helst möte med min mentor, mamma och rektorn på eftermiddagen. Vi var alltså fyra personer som satt runt ett bord, varav tre satt med huvudet på sned och stirrade på mig. Vi gjorde upp en plan för hur jag ska få godkänt i datakunskap på tre veckor. Tre veckor av noll fritid. Men med lite självdisciplin klarar jag det fint ska ni se.

På kvällen åkte jag och Eddie hem till hans föräldrar och det var meningen att jag skulle sova där, men det blev inte så. Jag förundras över min impulsivitet/idioti ibland, när jag gör och säger saker utan att tänka innan. Man har alltid två val. I alla lägen. Inga mellanting. I mitt fall: antingen blir jag arg, eller så blir jag inte det.
Annat exempel: antingen så… äter man, eller så gör man inte det. Det finns inget mitt emellan. Man kan inte halväta. Det var ett skitdåligt exempel, men jag tror nog att ni fattar, annars är ni dumma i huvudet och förtjänar inte att läsa min blogg. Slutsatsen är hur som helst att jag inte borde bli irriterad så lätt. Dessutom borde jag hålla käften och ge fan i att säga saker jag inte ens menar. Grgughrgf.