krakel, mitt liv är inte värt att leva utan dig.
vi hade förresten besök av världens gulligaste varelse för en stund sedan. öppnade dörren till uteplatsen för att det var varmt och så tassade en liten ginger-cat med en svans som var lika lurvig som en dammvippa in i vardagsrummet. den skuttade upp i soffan, satte sig tillrätta och lät blicken följa den där studsande saken på tv:n som kommer upp när man pausar en film. jag "ååh"-ade och gav den leverpastej, och jag såg nog på mamma att även hon ville behålla den och döpa den till krakel... ända tills den satte klorna i soffan. i samma sekund som den åkte ut krossades mitt hjärta, och det kommer aldrig gå att laga.
smidigt, kattjävel, du kunde väl ha fortsatt äta leverpastejen och se söt ut.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Rofl. Bästa slutet ever. Där tog kärleken slut!
Trackback