.

nobody said it was easy, but it's such a shame for us to part.

ibland säger keffa band som coldplay det bättre än vad jag gör. det är inte alltid så lätt.
jag behöver stabilitet, och det visste jag sedan länge, något jag däremot insåg idag är att det ofta är jag som gör det svårt för mig själv genom att låta mina tankar styra känslorna.

det kan börja med en liten tanke, ett litet "om" som fortsätter tills jag har trasslat in mig själv så mycket att jag behöver någon annan för att komma ut. det låter antagligen mer komplicerat än vad det är.
jag tror egentligen att vi alla är så, mer eller mindre, vi behöver någon annans kärlek och uppskattning för att skingra orosmolnen som dyker upp ibland. ett par ord kan göra en bra dag dålig om det kommer från rätt person. problemet med mig är att jag tänker för mycket. alldeles för mycket.

jag älskar någon som jag önskar att jag alltid fick ha i min närhet. jag är rädd för att vi en dag ska bestämma oss för att gå skilda vägar, att vi ska känna att det inte finns något mer att hämta.
genom att tänka på hur dåligt jag skulle må om det hände förstör jag stabiliteten jag så gärna vill ha och behöver. jag låter tankarna ta över, men egentligen krävs det inte så mycket för att jag ska inse hur onödigt det är att tänka så. det är något jag försöker lära mig: att inte känna efter så mycket, att inte tänka i onödan.