.

Jag gick hemifrån kvart över sju imorse. Om jag hade vetat vad som väntade mig hade jag tagit ett lugnande piller. Eller två. På grund av en brand som var så jävla omöjlig att släcka stod tåget stilla vid Karlberg i åttio minuter. Åttio jävla minuter. Jag har aldrig varit så frustrerad i hela mitt liv. Om jag hade kunnat gå av tåget och gå till centralen hade jag lätt gjort det, men det gick inte för sig.
När allt var chill och tåget kunde börja åka igen tackade chauffören för allas tålamod och det enda han ska tacka är låset till förarhytten, för om det inte fanns hade han blivit kvävd till döds av en mycket arg flicka. Och ja, det var säkert hans jävla fel att det brann någonstans.

Sedan, när jag hade gått av tunnelbanan råkade jag gå in i en tant. När jag vände mig om för att be om ursäkt stod hon och väste som en jävla orm mot mig. Man ba eh wtf. Vem fan gör så?



Avslutar med en bild som gör mig glad.